Pär's blogg

Har sovit ut riktigt ordentligt nu i början av denna veckan, vaknat vid 13 tiden både måndag och tisdag så nu borde man vara utvilad. Jag är ledig idag och har inte direkt några storslagna planer.
Jag är med hund för tillfället så det blir nog en långpromenad lite senare, måste få i mig en kopp kaffe till innan bara ;)

Vad händer i veckan då?
Jag arbetar imorgon, fredag samt lördagen och jag har blivit bjuden på fest på lördag kväll, fråga är hur go man kommer att vara om man sänker ett par öl efter en 9 timmars dag... Får hoppas på att jag hinner sova lite under min rast...
Hade vart bra kul annars, var länge sedan jag festade till det ordentligt.

Andra funderingar
När man bor i en liten stad som denna så händer det inte särskilt mycket. Jag jobbar, tränar, umgås med vänner, sitter en hel del vid datorn och är ute på promenader med hunden. Detta är vad folk kallar livet. Samtidigt som man försöker leva sitt liv så bryr sig människor för mycket om ens egna liv, har synpunkter samt kritik kring ens leverne och ens livsstil.
Okej, detta kan jag förstå i en liten stad som denna, OM synpunkterna hade kommit till mig. Men tyvärr så är detta omöjligt, folk ploppar ur sig både det ena och det andra, lägger sig i ens liv och rör till saker som är besvärliga redan som de är. För lite kulor för att fråga rakt ut till personen det gäller, men det är väl så det funkar i en småstad...

78.82.149.21 - Glocalnet hora - ingen sänker sig lägre än dig, inte ens glocalnet. Pinga och nuke:a på utav bara fan.

Gick nyss av ett mini-pass på jobbet, 7-10, rätt skönt med någon sån tid mellan varven också. Så nu är jag ledig fram tills på måndag och då har jag p-möte och den första arbetsdagen nästa vecka är på onsdag. Lite öl sugen har jag blivit också, kanske kan bli ett par stycken senare ikväll.

Hundfejden
Som ni kanske läst tidigare så är jag för närvarande ägare till en liten hund, Jackie. Jag skaffade henne när hon var 8 veckor tillsammans med min dåvarande flickvän och har haft henne sedan dess.
Förhållandet tog slut i mitten av 2008, F.U.B.A.R., och sedan dess har det vart ett jävla hallå om den där stackars hunden. Jag har blivit ensamstående hundägare utan delad vårdnad, med delad vårdnad samt även försökt att bli ensamstående - utan hund. När jag föreslog det sistnämnda, som ex:et förslagit själv, så tog det stopp, det gick ju inte - för allt i världen.
Då var det fel det också, tillåt mig att bli förvånad. Här står jag nu.
(Detta är ju trots allt historia, det var ju snart två månader sedan jag föreslog att hon skulle ha all vårdnad om hunden)

Jag - Jackie - X
Klarar vi inte av att ha hunden tillsammans eller var för sig så får vi sälja henne, detta var vi överens om.
Klarar man inte av att ha hunden så frågar man den andra ägaren innan vi fixar hundvakt, detta var vi överens om.
Försöka att respektera det vi var överens om.

Nu vet jag inte vad vi är överens om längre. Inte mer än att låta våran hund ha ett bra liv och inte låta våra ego:n styra över våra handlingar. Men vi är som sagt inte direkt överens, jag kan inte öppna munnen utan att jag är arg, låter nedvärderande eller försöker "göra allt för att vara taskig". Jag är ödmjuk och burdus. Burdus på ett ödmjukt sätt kanske är ett bättre sätt att försöka förklara på. Det enda jag vet säkert är att inte alla uppskattar det, sanningen kan vara för mycket för många.

Jag känner mig inte direkt förvånad över att det gick åt helvette men jag har iaf gjort vad jag kunnat. Jag har erbjudit X:et partisk vårdnad - med undantag att jag skulle få träffa Jackie ifall jag önskade under planerade former.
Ingenting jag gör duger och allt jag ska göra vill X:et dubbelkolla.
Jag är fångad i ett förhållande med en flickvän jag inte vill ha och en hund jag vill ha. För att få bli helt singel så är jag antagligen tvungen att ge upp min hund.

Frågan är ju vad som är bäst; Ge henne till ex:et som inte klarar av att ha henne.
Eller; Lägga ut en annons på hunden i hopp om ett par underbara hundmänniskor på blocket.
Vad ska jag göra?

Det är ingen idé att ens orka bry sig. Jag förstår inte vad folk vill, de har de mest idiotiska frågorna till en. Jag har blivit allergisk emot dumma frågor, det är nästan så man funderar på att bli otrevlig.
"Är du arg på mig?" "Varför var du inte ute i helgen?" & "Jag hoppas verkligen inte att du..."
Provocerande frågor. Tre minst sagt idiotiska frågor.

Kan börja analysera den första; Är du arg på mig?
Får man ofta höra ifrån sin flickvän/tjejkompis och det betyder; Har du hört vad som hände i helgen än?
Kan även betyda: "Har någon berättat det jag inte gjorde?"

Fråga nummer två; 'Varför var du inte ute i helgen?' Och den kräver väl inte bättre svar än; -Vad fan var du ute i helgen för? Kräver varken vidare fundering eller utveckling.

Fråga finale (3); -Jag hoppas verkligen inte att... Denna frågan får man ifrån människor som känner en, eller iaf tror att de gör det i och med frågan. Istället för att fråga rakt ut; "Jag har fått höra att du... Är det sant?"
Det måste nästan vara en osäkerhet ifrån den frågande parten, så att de får höra sitt älskade "Nej" och kunna sucka ut. Varför ta en konflikt när det kanske går att komma undan med en fråga á la fegis.

Sedan finns det de dödliga kombinationerna; "Jag hoppas verkligen inte att du är arg på mig?"
Utvärdering: Det är åt helvette, har du inte fått höra vad som hänt så kommer du garanterat bli förbannad. Motparten har tabbat sig big-time och det är en tidsfråga innan du blir sne.
; "Jag hoppas verkligen att du följer med ut i helgen?"
Bäddar sig in i osäkerheten hos den som får frågan. Ska jag följa med ut?, Varför skulle jag inte följa med ut? Även här en fråga som den konflikträdda inte klarar av, frågan har allt; En förväntan med tryck bakom (verkligen) och en anspelan till något kul eller iaf något som kan bli roligt.

En vän berättar om en tackling med hård utgång
*****: "Du skulle sett honom hur han gled; Som en säl"

Har precis kommit hem ifrån att sovit jour på jobbet. Är lite seg, sömnen blir aldrig som den man får i sin egna säng, konstigt att man är "pirrig" inför att sova på jobbet när man snart är 25 år gammal. Eller ja, inte pirrig utan snarare att man inte kan somna, var precis färdig innan jobbet igår och jag trodde jag skulle slockna efter 5 mintuer. Men efter ett plöjande av "Snabba Cash" så kunde jag inte somna.

Varför är sömnen bättre hemma? Varför är det alltid så svårt att somna när man inte hemma hos sigsjälv? Jag kommer ihåg när man var liten och sov över hos någon vän, det tog alltid tid att somna, och just den där, vad kan det vara? En kvart? Ja iaf den kvarten känns och kändes som en oändlighet. Alla nya lukter, en annan kudde, en madrass som är mjuk men inte riktigt så skön som den hemma.

Är man så inrutad att man är tvungen att ha det på ett speciellt sätt innan läggdags? Och varför är det bara vid det tillfället?
Har du kännedom så får du gärna skriva en kommentar med länk, annars tror jag inte på dig. Fakta är viktigt för mig och ta det inte personligt, jag har bara blivit så.

Idag vaknade jag kl 12. Ganska sent för en måndag tänker många, men inte jag. Man har rätt att vila ut de dagar man är ledig. Så jag bestämde mig för att städa. Kom såpass långt att jag plockade iordning på all skit som låg framme och dammsög. Sen kom städångesten fram.

För övrigt så har jag inte duschat på tre dagar, något som brukar vara emot mina principer men det kan vá gött att äckla till sig lite grand ibland också. Tror huden, kroppens största organ. mår bra av det. Så där fick du lära dig något av min i övrig ointressanta blogg. Kanske borde plocka med lite mode så man får lite mer läsare... Jävligt. Jag fortsätter nog mitt mindre intressanta tugg och länkar till lite klipp jag tycker om, och tycker du inte om det jag skriver så sätter jag 100.- på att det finns en annan blogg därute någonstans.

Tar med ett kort ifrån hur jag ser ut före och efter en dusch. Jättekul.




Gött referat ifrån en bekant om en fotbollsmatch:
-"Så där kommer Johan och missbildar situationen helt, sedan passar han mig och jag sätter den rakt i krysslycktan."

Fick kritik idag om att jag inte uppdaterat bloggen så ofta som hon ville. Då frågar man sig vad fan man ska skriva om...
Mitt liv består just nu av jobb, träning och en liten hund. Allt där emellan, sk utfyllningstid bränner jag på skit. Jag har ingen direkt hobby mer än ett tamt klinkande på keyboard och ett ännu tamare plonkande på gitarr. Ändå känns det som att jag har fullt upp hela tiden. Hemma ser det ut som fan, jag har inte städat ordentligt sedan jag vet inte när. Men har man en hund så blir det aldrig helt rent hemma.

Ska snart flytta och då kommer tankarna; Ska jag vänta tills flyttstädet? Nej, det går ju inte, det ser ju ut som fan. Men jag tar aldrig tag i det. Ska försöka nu imorgon nu när jag är hundledig ett tag framöver. Men då vill man spendera tiden man har med hunden till vänner istället. Jävla dilemma. Och det är inte så att jag har besök ofta, nej tväremot, och det motiverar ju inte direkt städlusten heller.

Nej imorgon går fan inte heller, min bror är hemma ifrån Norge så då måste man ju passa på att spendera lite kvalitetstid med honom. Inte för att jag "måste" utan för det är så jävla kul att se honom. Det trodde man fan aldrig när man gick i högstadiet och hade sovmorgon på schemat. Fan vilken lyx, sovmorgon till kl 9, en onsdagmorgon, det förgyllde ju hela dagen.

Men då vaknar man kl 7 utav en yngre broder som spelar "Staten och kapitalet" med Ebba Grön på maxvolym. Den gyllene morgonen förvandlades snabbt till ett helvette och man fick med myspinne fightas med broder angående musik, att mamma ens orkade med oss. Jag minns de tider i gryningen då vi "battlade" mot varandra, Thåström vs. Tupac och bådas stereo på maxvolym, jag lyckades nästan alltid vinna de striderna men de brukade avslutas ganska snabbt då morsan kom springande helt "stölter". Tro fan det, Thåström är ju skitkass.

För övrigt så har jag rakat bort mustaschen, det kliande den skapade var inte av denna värld.

En vän angående de små-hästar som springer runt på Mösseberg: -"Det är som mini-moto"

Jag är med hund denna veckan också. Så jävla mysigt när man har hand om henne men man får också så dåligt samvete när man gör någonting som inte hon kan följa med på. T ex gymmet, visst - jag är långt ifrån den som är borta flera timmar men ändå, hon ser ju så otroligt ynklig och uppgiven ut när man kommer tillbaka.

Annars så har jag klippt mig men jag ska fortfarande spara ut till långt hår, har hittat en skit-cool frilla som jag ska försöka spara ut till. Fått förlängt vik. på arbetsplatsen, som det ser ut just nu så jobbar jag midsommar och har sen semester, passar mig perfekt förutom midsommar. Det är nog den enda svenska traditionen jag tycker riktigt mycket om även fast det regnar precis varje år. Ska försöka få ledigt, det hade vart ultimat. Over and out.

Tjipp.

Klockan är i skrivande stund 8.16.
Jag har just insett att bandet Kings Of Leon har ett par riktigt goa låtar. Själv så har jag fastnat för "Need somebody"
och "Closer". Mys rock. Vet inte riktigt hur jag annars ska beskriva det. Så har det ett jävla coolt namn också.

Badrumsvågen stannade på 70.8kg imorse, det är klar förbättring för att vara mig, jag känner mig jättenöjd. Har börjat pumpa med en kompis som är stor som en oxe, han coachar hela tiden och jag suger i mig informationen som en svamp. Han har nästintill garanterat mig att jag ska gå upp till 80kg till sommaren. "Fast det blir inte bara muskler..." sa han efteråt, nej, bara jag inte blir tjock så är det lugnt men det oroar jag mig inte ens för. Min ämnesomsättning är inte av denna världen.

Hepp nu blir det en kopp kaffe, en gainers med protein och sedan en långpromenad med tjejen (Jackie).

En bild kommer här också ;)
Quote of the day:
Jag:-"Jag ska till tandläkaren tisdag den 13:de"
****-"Ja det är på måndag"