Pär's blogg

Det är ingen idé att ens orka bry sig. Jag förstår inte vad folk vill, de har de mest idiotiska frågorna till en. Jag har blivit allergisk emot dumma frågor, det är nästan så man funderar på att bli otrevlig.
"Är du arg på mig?" "Varför var du inte ute i helgen?" & "Jag hoppas verkligen inte att du..."
Provocerande frågor. Tre minst sagt idiotiska frågor.

Kan börja analysera den första; Är du arg på mig?
Får man ofta höra ifrån sin flickvän/tjejkompis och det betyder; Har du hört vad som hände i helgen än?
Kan även betyda: "Har någon berättat det jag inte gjorde?"

Fråga nummer två; 'Varför var du inte ute i helgen?' Och den kräver väl inte bättre svar än; -Vad fan var du ute i helgen för? Kräver varken vidare fundering eller utveckling.

Fråga finale (3); -Jag hoppas verkligen inte att... Denna frågan får man ifrån människor som känner en, eller iaf tror att de gör det i och med frågan. Istället för att fråga rakt ut; "Jag har fått höra att du... Är det sant?"
Det måste nästan vara en osäkerhet ifrån den frågande parten, så att de får höra sitt älskade "Nej" och kunna sucka ut. Varför ta en konflikt när det kanske går att komma undan med en fråga á la fegis.

Sedan finns det de dödliga kombinationerna; "Jag hoppas verkligen inte att du är arg på mig?"
Utvärdering: Det är åt helvette, har du inte fått höra vad som hänt så kommer du garanterat bli förbannad. Motparten har tabbat sig big-time och det är en tidsfråga innan du blir sne.
; "Jag hoppas verkligen att du följer med ut i helgen?"
Bäddar sig in i osäkerheten hos den som får frågan. Ska jag följa med ut?, Varför skulle jag inte följa med ut? Även här en fråga som den konflikträdda inte klarar av, frågan har allt; En förväntan med tryck bakom (verkligen) och en anspelan till något kul eller iaf något som kan bli roligt.

En vän berättar om en tackling med hård utgång
*****: "Du skulle sett honom hur han gled; Som en säl"